Läsarfråga: Hur förhåller jag mig till mörkret inom mig?

En vanlig fråga från andliga sökare handlar om mörkret - mörkret inom oss och mörkret utom oss. Vi känner rädsla för att möta mörker/motstånd när vi bestämt oss för att öppna upp för den andliga och esoteriska visdomen. Detta är vanligt och helt normalt. Det som är omedvetet för oss är lite läskigt just för att det ligger i det fördolda, men oftast "spricker trollen i solen". Det bästa är alltså att våga möta det som skrämmer. Att även prata med någon om det minskar laddningen.

För mig har taoismens sätt att förstå verkligheten varit en hjälp att navigera bland gott och ont, både i mitt eget medvetande och utanför mig. I taoismen ses livet som beroende av poler - yin och yang. Mörkret och prövningarna finns för att vi verkligen ska förstå vad ljuset är. Mitt eget möte med mörkret innebar att jag efter lång kamp med skuggorna överlämnade mig. På engelska heter det surrender, vilket är ett bättre ord än "överlämning". Surrender för tankarna till att "ge upp" sitt ego, snarare än att "ge bort" något. Men hur som helst, att överlämna sig innebär att ha tillit till det som sker och be (universum/Gud eller vad du tror på) om hjälp att hantera din väg. Det kan många gånger kännas som om upplevelser är för övermäktiga och mörkret för starkt, men kom då ihåg att det när man är som mest värnlös som andliga språng kan ske, eftersom man i det sårbara blir mer öppen. Vi har alltid en fri vilja, vilket också är bra att komma ihåg. Om du inte vill öppna dig mer, så behöver du inte det. Det finns ingen fast tidplan, ingen deadline eller krav från någon eller något. Du är alltid okej precis som du är, och är alltid där du ska vara, alldeles oavsett. :-)

Ur Tao te Ching:   
Before heaven and earth  

There was something nebulous

silent isolated

unchanging and alone  

eternal  

the Mother of All Tings  

I do not know its name  

I call it Tao  

--

The Tao gives birth to One.

One gives birth to Two.

Two gives birth to Three.

Three gives birth to all things.

Citatet kan förstås som att den gudomliga urkraften eller källan bara "är". Det är obeskrivbart och omöjligt att förstå intellektuellt. Det är en nollpunkt som ligger bortom allt som existerar. Det har inget namn utan kallas för Tao. Ur denna källa föddes en skaparkraft - Gud. Denna skaparkraft (one) gav sedan upphov till universums genom att skapa kontraster/poler. Skaparkraften står på så vis över gott och ont och när vi är i kontakt med denna kraft kan vi även trancendera polerna, det vill säga överskrida eller flyga över dem. Vi förstår att mörkret ytterst är en skugga som ljuset kastar så fort det finns rörelse (liv). Genom att förstå hur dessa skuggor dansar runt ljuset kan vi leva våra liv utan att påverkas negativt av mörkret. Att veta hur man ska navigera runt dessa skuggor är dao - vägen. Men innan vi kan trancendera måste vi fullt ut förstå skuggorna - både våra egna och andras. Vi kan inte heller trancendera genom att förneka. Bara när vi full ut accepterar och erkänner allt som finns befrias vi.

Har lånat en fin illustration nedan från Wanderings.

86439232_1823994254397307_821987638725574656_njpg




© Angelas GBG Reiki. Citera gärna genom att länka till källan.
Nödvändig disclaimer:
Spirituell terminologi är metaforisk och symbolisk till sin natur. För eventuella missuppfattningar eller felaktigheter ansvaras ej. Gör aldrig någonting mot din vilja. Är du sjuk konsultera en läkare.